Slut på det roliga

Vi fick ett par riktigt bra surfdagar innan bilen började rulla norrut. Ett perfekt stopp i Belgien hos bästa Jenny och Koen förgyllde resandet som på flera andra europaresor.

Vaknade idag i Köpenhamn. Skandinavisk frukostbuffé och lekrum på hotellet blir vår sista resupplevelse.

Vi konstaterar att vi haft två suveräna månader. Sett mycket, surfat mycket, hittat bra boende, allt praktiskt har funkat, vädret har varit på vår sida, vi har badat och framför allt har vi fått vara tillsammans 24/7. 

Men nu är det slut på det roliga. 

Bara att börja planera nästa resa! Ja, vi har ju såklart redan börjat. Vi ska ha en femårsplan med slutmål Costa Rica (eller annat surfparadis långt borta) Och så några småresor däremellan beroende på budget och vågprognoser. 

Prylar och packning

Nu har vi bott i stuga en dryg vecka. Förlängde vistelsen här när vi såg att vågor var på väg till denna morgon. Det verkar som att de kom, Sven satte klockan på 06 och nu är klockan 8 och han är inte tillbaka från stranden, så det tyder på att det är en drömmorgon med surf i soluppgång. 

Vi börjar förbereda oss för resan norrut. Trist men verkligheten kallar visst. Stuglivet får ses som ett första steg i invänjningen vid inomhusliv. Det här är en sak vi uppskattat med det:

Spis är en kul grej. Även om det faktiskt också går finfint att laga mat till fem på bara en kokplatta! 

Några ord om utrustning under en tvåmånaders campingtripp: 

Laga mat gör vi på ett trangiakök med gasbrännare. Bra att känna till är att primusgas inte är självklart att hitta i Europa. Vi har en konverterare som fixar det, annars finns det prisvärda campinggazkök att köpa på plats. (Campinggaz är det gasmärke som garanterat finns)

Tält: man ska ha ett stort, med gåhöjd. 

Camp Valdovino. 

Sova: vi sover gott på två 120 cm breda luftmadrasser från Decathlon. 

Övrig packning: leksaker, surfbräda, våtdräkter. 

Kläder: Sven och jag har rymt två månaders outfits i en sådan här låda: 

Vete tusan vad man har alla grejer som vi har hemma till?

Nu är klädlådan fylld med öl som synes. Pelforth Blonde, vår favorit som ska få ge oss sköna minnen när vi sitter i Sverige och ser på let's dance eller vad man nu gör i vardagen. 

Nog om packning, dags för surf!

Det är klart värt det att åka till stranden redan 06.00 för att surfa i soluppgången!

Inte en våg...

...som är surfbar på flera dagar. Jo, Sven fick faktiskt en timme surf igår, men utöver det - rien. Trots att vi är på vårt hemliga supersurfställe, där campingägaren aldrig förr sett en svensk. 

Här är också mer prisvärt att bo i campingstuga, eller mobile-home som det heter här, än att tälta. Ska ni till Frankrike så är det helt klart värt att kolla upp! Campingar har ofta suveränt läge nära havet och deras mobile-homes är oftast fräscha och fullt utrustade (förutom sängkläder), och till ett mycket bra pris. 

I väntan på vågorna äter vi gott, spankulerar i de små byarna, och badar. 

Snart hoppas vi kunna hänga upp denna skylt på stugan:

Stiltje och berg av sand

Vi har tagit det mycket lugnt en vecka. Väntat på surfbara vågor - några riktigt bra kom först sista dagen av vår vistelse i Hendaye, där vi bodde på vägen neråt också. Innan dess - simträning i pool, svett under en dag med franskt värmerekord för juni, tältmys. 

(Ja, vi har ett djungelrum i tältet! Tältet Magic från Outwell, vi är mkt nöjda med det)

Nu har vi tagit lite semester från semestern. Någonstans strax efter mitten på restiden brukar det behövas har vi märkt. Paniken över att snart måsta åka mot Sverige, frustrationen över vågor som är platta, längtan efter en annan rytm ett par dagar. Så nu bor vi på fint lägenhetshotell i La Rochelle. 

På väg hit svängde vi förbi Dune du Pilat, en rätt fantastisk naturupplevelse. En gigantisk sanddyn, högt över hav och trädtoppar. 

Världens största sandlåda! Några av prickarna nedanför Adam är Sven, Stella och Emma som sprang nerför dynen ända till havet. De ångrade sig rätt hårt när de skulle upp igen. Inte så kul att ta sig upp minst 100 höjdmeter i djup sand...

Men tuffingar klarar allt!

Om ni är i närheten av denna dyn - åk dit och klättra upp, det är kul! 

"Jobbigt men väldigt vackert". (Citat från 6-åringen.)

Bästa bergskedjan

Ända sedan Sven och jag gjorde vår första Europalångresa 2003 (i en folkabuss köpt för 7000 som bara pajade en gång på tre månader), har vi längtat tillbaka till Picos de Europa. Så vi åkte dit. 

Lagos de Covadonga. Ca 1000 möh. Slingrig smal väg dit med hisnande utsikt och många komöten. 

Picos de Europa är ett ganska litet (jämfört med tex Alperna) bergsmassiv i Asturias och Cantabria, bara någon timme från havet. Litet och kompakt, man får fantastiskt mycket vackert på två dagar. Bara att köra på vägarna är en otrolig upplevelse. Och ibland får man stå still på vägen nån timme. Som på väg från Covadongasjöarna, då en halvmaras alla löpare fick förtur framför bilarna. 

Samma dag som Stockholm Maraton. Personligen skulle jag välja detta lopp pga utsikten!

Vi bodde på hotell, otroligt prisvärda sådana med tanke på att vi är fem personer. Det ena mitt i pittoreska Cangas de Onis, det andra med milsvid utsikt och lantlig charm strax utanför Potes. Båda orterna är bra ställen att utforska Picos ifrån. 

Vi hittade tex ett helt magiskt ställe ca 2 km uppströms Riu Dobra. En flod med vattenfall och naturliga pooler. Om vi badade? Jajamensan!

Svårt att få en bild som visar precis hur fantastiskt det var. Men kolla in filmen på Svens Facebook för lite mer känsla. Annars får ni bara tro mig när jag säger att badet här slog sig in på topp tre-listan över supernatirupplevelser. ett skutt ner i vattnet från en sten mellan två vattenfall är svårslaget! 

Nu lämnar vi fina Vigo

Ibland får väderprognosen styra och därför åkte vi till Vigo, den enda orten längs vår rutt som lovade sol och värme. Här hade vi bara tänkt stanna nån dag eller två eftersom det är norra Galicien med surfstränder som egentligen lockar. Men vad ska man göra när det är underbart varmt, soligt och campingen är mysig? Jo man stannar i nästan en vecka!

Här har vi kört på chans och hittat små paradisstränder som ofta är helt tomma. Det är ju inte alls säsong här vilket betyder att vi som vanligt får ha många välbesökta platser lite för oss själva. Den här stranden, längst ut på Cangas-halvön, var den finaste och kanske en av dom finaste vi någonsin sett!

Skugga är viktigt när det är 30 grader i solen och minst lika varmt i tältet på dagen. Som tur är har vi inför denna resa köpt denna utmärkta tarp som ger skydd både mot regn och sol...som tur är mest sol!

Två systrar på väg mot paradisstranden.

Den här lilla killen har mästrat konsten att gå och utnyttjar det...drar iväg på campingen och charmar alla. Gärna med en croissant i handen.

Islas de Cies som vi redan skrivit om, läs här.

Spanien överraskar med fantastiska lekparker med höga nät att klättra i och linbanor. Ungarna är nu så bortskämda att svenska tråkparker knappast duger...

Snyggt fort med snygg utsikt i Baiona i närheten av campingen. Som f.ö. ligger vid Playa de America, eftersom det var här det skepp Columbus skickade från Amerika mot Europa för att bära bud att han hittat land bortom horisonten.

Jaja, ni vet redan - stränderna i Galicien är fantastiska. Men på riktigt: Galicien är verkligen värt ett besök, höga berg, vackra stränder, turkosblått (men iskallt) vatten, och inte överturistiskt som andra ställen med samma egenskaper. "Genuint, orört, 100% Spanien", skulle en guideboksförfattare skriva.

Och som sagt, lekparkerna är rätt påkostade!

Islas de Cies

Vi är i Galicien, nordvästra Spanien och lever sommarliv. Ett restips: when in Galicien - missa inte Islas de Cies! 

Vi tog båten från Vigo, så här i maj går den endast på helger. Smart att ta någon av morgonbåtarna eftersom antalet besökare på ön per dag är begränsat. 

40 minuter ut i havet hittar man denna paradisstrand, Praia dos Rodos. En het dag som idag kändes det som Thailand eller annat mer långväga resmål. Iskallt i vattnet dock...

Vi vandrade hela stranden och lite till. 

Tills vi kom till Praia de nosas Senora. Innan lunchrusningen nästan vårt privata paradis. 

Mot eftermiddagen lunkade vi långsamt mot båten igen. Stannade på nationalparkens enda boendemöjlighet, en camping av enkelt slag, (http://www.campingislascies.com), åt mat och glass. 

Väl vid bryggan spanade vi på en piratbåt (typ) som kastat ankar i viken, innan båten tog oss tillbaka till fastlandet. Nöjda och solbrända efter en dag i ett litet paradis. 

En city- och surfdag

Det har regnat, blåst och varit kallt några dagar. Så vi åkte en halvtimme till finfina San Sebastian. Där spelades musik på torget och pintxas serverades överallt. Vi vuxna smidde planer på att resa hit utan barn och gå på barer. Killen nedan kollade på båtar och blev så här glad av det:

Yeah!

Och bara för att vi lämnat Frankrike så lyste solen där såklart. Så när vi passerat gränsen tog vi en eftermiddag på stranden. 

Lillsurfaren tog en lektion av storsurfaren. 

Och sen när de små gått och lagt sig tog mellansurfaren (Åsa) en kvällssession. Så här såg det ut när jag gick i. 

Och så här när jag gick upp. 

Vågorna kunde varit bättre men solnedgången är svårslagen. 

Tillbaka på campingen fick jag kända landmärket La Rhune på bild. Ett litet tåg tar en till toppen på smalspårig, skranglig järnväg. Vi gjorde utflykten 2012, kanske blir det en tur i år också. Men först en tur nån vecka eller två till Galicien, Spanien!